Roatan och Huddinge

Här är lite Roatan-bilder från mammas kamera. Igår träffade jag Therese som sagt. Vi lyssnade på musik, gamla hits. Blev mer nostalgisk och ögonen tårades...

Den här bilden kallar jag Angelina Jolie -bilden. Jag och mina 2 barn. Ha.

Lite bilder som sagt. Finns massa mer men jag tar det succesivt. Sparar lite på det goda.

Jag vaknade av ett samtal av Amanda, 11.00. Jag är fortfarande inte återställd av mitt yetlag så jag beställde väckning imorse av henne. Nu dricker jag kaffe och tittar på TV. Jag verkligen älskar såna här morgonar, jag kan längta på kvällen till morgonen. Då man kan sätta sig med en god frukost framför TV:n och bara titta på SF-kanalen, Världens Adoptioner, Mannen som talar med hundar :-)

Det var helt underbart att träffa Therese igår. Utan att vi visste ordet av det hade vi suttit i 2,5h och babblat. Vi avslutade som sagt med att lyssna på hennes Ipod där hon lagt in godingar från Central Amerika, wonderful! Vi pratade om allt man känner när man kommer hem, allt man irriterar sig på, allt man älskar. Det var skitkul! Hennes hostsyster (som under tiden hon var i Costa Rica) har varit i Tyskland under 1 år. Nu är hon klar, precis som vi, MEN hon kommer till Stockholm och ska bo hos henne! Så vi ska guida henne i en vecka i Stockholm. Så himla roligt!!!

Repetion och Pressvisning

Idag var det rep inför vårt gig vi ska göra med en artist på Pride. Lördag smäller det! PARAD!
Giget blir sen på Zipper, klubben; på kvällen.

Efter det gick jag och Amanda på pressvisning för filmen Bröderna Karlsson. Som var enkel, svensk, lätt och underhållande. Sånt passade på mitt rätt så keffa mode idag.

Imorgon ska jag träffa Therese! Min gymnasievän ni vet, som jag hälsade på i Costa Rica. Ska bli så kul och sitta och prata med någon som förstår en och ens tankar till 110 %.

Sweet dreams!
-D

Projekt.

Som ni kanske vet är jag lite av en projekt människa - jag älskar projekt, att ha något igång och att ha ett mål. Sen få en slutprodukt.

Precis som innan Honduras. Då var det massa researches, jämföra organisationer, leta, hitta, skriva CV, etc. För att sen gå mot målet och nu; nå slutprodukten.

Och nu har jag planer för att tjäna ihop alla pengarna igen. Kanske kan kallas ett projekt, men det är ju för att kunna börja på mitt nya större projekt som jag småfixar med litegranna nu idag, denna söndag. Vädret är ju rätt deppigt, men en dag lite då och då tyckér jag kan vara nice ibland.

Jag avslutar med Notorious BIG´s ord:

"Ingen dröm är för stor."

Studera.nu

Alltså, jag skulle kunna tänka mig att studera... vänta.

18 olika saker räknade jag nyss till på mitt kladdpapper. Ehm, är det bra eller dåligt?
Visst, kanske visar på att jag är bred - nyfiken - har mkt ideer etc. MEN fan, det är ju svårare att välja då. Det är en jävla skillnad på barnmorska och fotograf lixom. Vi får se...

Jag har rensat ur min garderob nu iaf, ska antingen köra dem till Stadsmissionen eller så ska jag lämna dem i de där containrarna. (Eller finns de fortfarande? De där gula som det står "U-länder" på typ?)

PUSS

Listan

A: Ja, me 2. Jag saknar den verkligen. Och jag kan ju inte säga att läsarantalet längre är vad det brukade vara, haha. Men men. Det är ju konstigt att fortsätta en blogg som heter deniseihonduras, om det inte är ens där jag är längre. Men änsålänge, struntar jag i det och skriver på här.

De här veckorna har gått i rasande fart och mitt handbagage står här ouppackat. Jag har inte ens tvättat alla kläder (som mamma insisterade på var tvugna att tvättas även om de var rena) Jag har vissna "välkommen hem blommor" på skrivbordet, en avblekt solbränna och slitna hårtoppar. Känns sorligt med blommorna fan.

Vad är saker som jag har märkt/hört eller sett under dom här veckorna då?
Att alla stirrar när man pratar med främlingar eller att alla är stressade är saker jag redan väntade mig när jag kom tillbaka så allt sånt går bort i den här listan men;

Jag går väldigt sakta och planerar i princip ingenting
Jag är fortfarande yetlagad
Access systemet funkar skitbra och snabbt
Att svensken har jävligt, jävligt mycket stil
Att jag är rädd nästan hela tiden (något jag trodde skulle försvinna när jag flyttade till Sverige)
Att allt ändå inte är så dyrt, idag köpte jag ett par jeans för 40 kr
Att jag känner mig rätt tyst

Mer kommer sen.

Åh, bloggen. Me hace tanta falta sabes...

Jag kan inte...

Det kommer ta lång tid innan jag kommer kunna läsa igenom hela min blogg (som jag planerat göra på hemresan). Det kommer ta lång tid innan jag kan läsa igenom mina dagböcker från året (tänkte göra det också på planet hem) Det kommer ta lång tid innan jag kommer kunna göra min "Honduras fotoalbum" som jag sa jag skulle göra.

Allt kommer helt enkelt ta lång tid att kunna göra.

Jag har inte ens packat upp helt än, för jag kan inte... Jag tar det sakta men säkert, i min takt.

Jag har under denna vecka hälsat på massa kompisar, avtalade möten och överaskningar. Superkul och många chockade kompisar. Jag har varit på landet med familjen, jag har varit på min första utekväll, den bar av till Mosebacke. Jag gått hem 5 på morronen i solljus och varit lycklig över hur ljust det är här på sommaren. Jag har varit och badat på klippor, jag har ätit glass på söder och tittat ut över Grönan. Jag har helt enkelt haft 9 underbara dagar här i Stockholm med bara sol och värme. Jag mår bra och jag njuter av varje sekund.

Samtidigt som efter varje timme som går saknar jag mitt Ceiba mer & mer.

D

Jag saknar dig

Hej bloggen,
jag saknar dig skitmycket.

Jag saknar att ta en kopp kaffe och sätta mig ner och skriva massa bra, intressanta, iontressanta, skit onödiga saker... Verkligen. Jag kunde se fram en hel dag emot att få komma hem, sätta på AC:n i mitt rum och skriva om dagen.

Nu är det konstigt utan dig.
-D

Stockholm

Vackra stad.

Saknar ni mina inlägg?

Ja, det har jag hört att många gör. Sorry. Har varit upptagen med massa fix senaste dagarna...

Har egentligen inte så mycket att skriva till er annat än jag att saknar mina barn på skolan jättemycket. Deras leenden, värme och kärlek. Och alla mina kompanjoner.

San Pedro - underbar helg och typiska honduranska historier.

Na, i fredags begav vi oss mot SPS. En stad 4h harifran for att fira fodelsedagskalas. Vi kom fram och blev upphamtade, korde till ett hus. Efter en minut var vi tvungna att ata soppa. Kyckling soppa. Sen fick vi skynda oss sa en man kunde skjutsa oss till mallen. Varfor de blev sa brattom fatta jag inte. Sa ar det har, de har inget att gora men enda ere asbrattom ibland.

Dar gick vi runt, drack kaffe etc. Stort, frascht och massa folk. Min chock efter Teguc la ribban, sa jag klarade det ratt bra. Pa kvallen satt vi i nans hus och at.. Sen at vi igen. Sen var det lask i liter och ja, som vanligt.

Dagen efter sa var det forst 8 ars kalas for en av familjemedlemmarna. Start: 2.00
Jag hinner inte forsta det innan jag satt i en bil pavag med hennes mamma, henne o brorsan till platsen det skulle ha kalaset. Bara 200 m darifran typ. Ser platsen. Tanker: Tomt. Kollar pa klockan: 2.30. Och sen ser jag en miljon stolat och bord, hogtalare, mat, glas som inte ens ar uppstallda. Sa jag borjade rigga. De borjade lite halvt. Mamman sprang runt med en doda insekts spray och spraya graset.

Nar gasterna val kom, runt 4. Sa at vi i 2h. Jag at sa det sprutade i oronen av allt mojligt.

Sen var det hem och byta om infor nasta kalas. Jag fragar mamman i huset vi stanna i:
"Vilken tid aker vi?"
- Klockan 7.
-Men klockan ar 10 over 7 nu?
- Aha.. Da aker vi 8.

Ivag pa nasta kalas, en hyrd restaurang. 70 och 55 arskalas - samlat. Massa mat, live musik med 2 ungdomar som sjong visor, discolampor - skon blandning. Mest av allt gillade alla Dona Minas sallskap, som ar en tant som ocksa bor har i huset i Teguc - hon kom i bil med sin son. Hon har inte en gadd i hela munnen och har ett stralande leende som man smalter av och humor som bara den. Hon ar 90 barre och hanger fortfarande med i svangarna med din rullator som hjalp. Underbar.

Dagen idag fortsatte med soppa. Familjen samlades igen, denna gang en liten del av de som deltog i lordags. Jag raknade for er skull : 30 pers. I alla aldrar. Och en stor kastrull med havs soppa eller vad det heter. Jag at 3 portioner och alla bara garva at mig.

Hemfarden akte jag bil med Dona Mina och ganget. Nu ar jag hemma igen efter en tipp topp helg.

Imorn ere mandag, ny vecka! :D
Puss D

For och nackdelar - ni kanske inte forstar.

Efter lagret fick vi nog alla som ska hem snart en tankestallare, och inspirerad av Lovisa den andra svenska volontaren, tankte jag harmed beratta for er lite for och emot-delar med att komma hem.

Roliga saker:

• Jag far traffa min familj och min vanner
• Jag kan ga till tunnelbanan, taget eller bussen utan att vara radd
• Jag behover inte JAMT titta mig over axeln eller analysera varje steg jag tar
• Jag kan ta taget som jag vet kommer att ga en viss tid
• Jag kan lita pa manniskor
• Jag kan kora bil och aka var jag vill utan att nagon kommer sticka en pistol genom rutan
• Jag kommer kunna dansa och ta del av kulturen
• Jag kommer kunna lyssna pa min ipod varsomhelst
• Jag kommer kunna ata svensk mat och svenskt godis

Mindre roligt:

• Att ingen kommer kunna forsta till 100 och satta sig in i vad jag varit med om detta ar
• Att alla kommer bli sa trotta pa att jag hela tiden kommer snacka om Honduras och jamfora
• Att inte kunna hoppa in i en taxi och betala 8kr for att hamna dar man vill
• Att inte kunna borja prata med vemsomhelst
• Att inte hora musik var man en gar, gladjerytmer
• Att man maste planera allt och vara i tid
• Ytligheten
• Att komma tillbaka till den svenska vardagen dar man pratar senaste modet, vad "han" gjorde pa den dar spelningen i lordags eller vad man ska gora nasta helg
• Stressen och rusningstrafiken

Jag kommer sakna helgerna i garifuna-byarna