Nixon

Igår såg jag en film i Rålis. Då fick jag Sverige-kärleks depån påfylld. Så fint att 300 pers samlades för att se på film med filtar och picknick. Ingen kommer med en pistol, ingen - peppar peppar - snodde något, inget händer. Alla bara avnjuter Stockholm Sommaren. Underbart. Själv hade vi majskolvar, vårrullar med hemmagjord salsa-sås.

Sen skulle jag och Chriss hem. Men, vi Stockholm Södra stannade vi för att inviga baren som vi gått förbi i 5års tid. Där A-lagarna sitter. Vi har alltid pratat om att vi ska ta en öl där men det har aldrig blivit av. Så igår smällde det till. Vi pratade i 1h med John, en 60 årig man som ville bygga om Stockholm Södra huset och göra det mysigare. En önskan vi alla 3 delade.

Idag är det bara 5 dagar kvar till Stockholm får fin besök av Alexej. YEY.
5 dagar. Ju närmre det kommer desto mer overklig blir det...

So long D

7 dagar.

EN VECKA KVAR!

Nedräkning.

7 dagar.

EN VECKA KVAR!

Nedräkning.

Sista dagen i Frankrike.

Antibes

Jag & min fina fina bror.

Idag är det moln, regn och blåsigt. Riktigt pangväder alltså...

Idag åker Julia till Barcelona. Idag är det sista dagen här. Idag är det en dag mindre Ale!
Igår fyllde Annica år, grattis igen! Igår var del sol och jättevarmt. Igår provade vi lite av Anitbes uteliv. Imorgon åker vi hem. Imorgon är det ytterligare en dag mindre Ale! Imorgon är det söndag.

Det går alltid fort när man reser. Men ändå går det långsamt. Jag ringde mamma igår och hon sa att hon knappt lägger märke till (missförstå mig rätt) att jag är borta. För hon är så van vid det. Sen kom hon på att; Nej Denise är ju bara borta en vecka. Moltas sitter utanför min sovrumsdörr och väntar på att jag ska öppna den. Han verkar iallafall vara van att jag är hemma.

Jag känner mig rätt tråkig. Vad händer för konstiga saker i mitt liv nuförtiden? I Honduras var det verkligen något, eller flera saker varenda dag som jag kunde skriva om. Men nu. Vad gör de som bara sitter i Sverige och har en blogg om mode? Skriver de om några skumma, läskiga, tråkiga, roliga händelser? Vadfan skriver folk om?

Jag kan ju tillägga att snart, snart börjar mitt normala liv. Då jag börjar jobba igen. Flyttar till Söder. Då många av mian vänner åker tillbaka till sina destinationer där de pluggar. De som varit hemma och njutit av Stockholms sommaren. Då kommer verkligen allt bli som vanligt igen. Det skrämmer mig rätt mycket. Jag vill stanna tiden, men snabba på den på de planen som Jag vill.

So long!

Antibes och hundbajs.

Idag kom jag fram till Antibes. Det är kul att resa och se saker och folk. Här är det också supertyst. Men här bajsar hundarna rakt mitt på gatan. Lilla stan ser ut som Gamla Stan men folket är inte så stressat. Alla pratar franska så jag kör spansk-fransk-engelska, funkar hitills iallafall.

Båtarna i hamnen är sjuka. Sjuka alltså. Att tanka en kostar ca 30.000 lax så de flesta har inte råd att åka med dem. Därför ligger de bara i hamnen.

Det är skönt att komma iväg igen faktiskt.
Det var också lite konstigt att åka. Kändes som en evighet verkligen. När jag sa hejdå till mamma i hallen kändes det nästa som om när jag skulle till Honduras. Mycket lustigt.

Jag mår bra iaf.
Mer update under veckan.

Kram D

Avskärmad.

Jag orkar inte planera saker... Jag lever i Honduras och Sverige, samtidigt.

Jag har planer imorn. Ett möte. En klubb.

Lördag fyller min farbror år.

Sen, tomt.

Jag gillar tomheten. Sen får sakerna komma upp där i mitten, som ändå annars kommer upp. Men jag orkar inte hänga upp mitt liv på en almanacka, med massa möten, träffar, tider, måsten. Det är helt onödigt. För man KAN om man vill och ger sig fan på det, reducera alla dom måstena.

Idag var vi på fika med min farbror, på landet. Han fyller 50 år. Jag pratade med en kvinna om min resa. Det intressanta är att man blir så avskärmad fort. Jag pratar om mina minnen och upplevelser i samma "nivå" som att jag igår tog pendeln in till stan. Tills de drog en häpnades andetag över att jag; höll på att drunka med huvudet mellan 2 bergsskrevor i ett vattenfall, att jag blev rånad med pistol, att jag såg en man bli mördad framför mina ögon...

Det är allt bra lusigt. Och jag vill påminna mig, för de minnena ger mig lycka, rädsla, saknad och glädje. Men de kommer inte upp förrän någon tar upp det eller frågar om det. Som Julia igår frågade hon om jag tänkte på rånet mycket. Svaret blev : "Nja, Nej... eller ibland. " Känns overkligt. Som om det aldrig hände i verkligheten.

Jag saknar mitt andra hem.

-D

Kort & gott idag.

Deppigt väder. Landet. Chill. Tankar. Regn. Planering. Hopp. Drömmar.

PRIDE

Jag tänker mycket på Honduras och mitt liv jag hade där. Med detsamma pratar folk här om hur andra är och beter sig. Sånt för mig är ovant. Klart jag kanske pratade med Juju om någon betedde sig konstigt, men rent allmänt pratar folk inte om andra på samma sätt som här i Sverige. Likaså är jag lite långsam fortfarande, men det är inget jag märker förrän andra kommenterar det. Men jag trivs med det. Amanda har ju fått sina ryck ett antal gånger under de senaste dagarna då vi repat och gigat. Haha, även om jag är "klar" före henne så är det ändå hon som står med sopkassen i dörröppningen och bara glor... Haha.

Så i fredags gjorde jag och Amanda min första svenska taco-middag! FYFAN VAD GOTT! Jag har verkligen saknat svensk tacos. Creme Fraiche, gröna oliver, quorn-färs, svensk ost! (För mig gör de gröna oliverna allt i min tacos!) Innan det skulle vi hämta scenkläder på en klubb, arrangören kom aldrig så vi fick i panik lägga om planerna att låta Lucas, som vi skulle giga med, fick ta med sig kläderna på lördagmorgonen 1 h innan paraden och vi skulle byta om i Waynes omklädningsrum.

Lördagen var det parad och en sjuhelvettes fix med tider, kläder, smink etc. Paraden var underbar. Vi fick bästa platsen, långt fram i tåget, ensamma framför en av lastbilarna. Många skrek, applåderade och fotade när vi gick förbi. Våra kostymer var verkligen helt underbara. Lucas har gjort allas förhand! Efter det skulle vi repa - slutade med inget rep för arrangören kom inte. Vi fick i panik sminkas av världens bästa sminkös som jag tyvärr inte minns namnet på i Waynes kloakdoftade badrum. Sen hem och äta resterna av tacosen hos Amanda medan resten av gänget fick fortsätta sminkas på annan plats.

Klockan 11 tog vi bussen tillbaka till klubben Zipper där vi skulle giga. I omklädningsrummet var det andra artister och dansare som skulle köra så det var svettigt därinne. 11.30 gick vi på och giget gick super! Vi hade grymt kul, som vanligt. Idag är vi i QX till på köpet!

Som Lovisa, svenska volontären som också varit i Honduras i 1 år kommenterade: Vilket land vi bott i Denise. Och ja; vad vackert Honduras är. På sitt sätt med sin underbara natur och byar! Det är en rak motsats till Sverige. Och Sverige är ju också så jävla fint, på sitt sätt.

Aja, nog med blajj.
Vi ses!