Danstävling & ensam hemma

Hej allesammans,

jag har haft en skitbra vecka. Fått en överaskning, haft dansklasser dock ej måndag och tisdag för jag skadade vaden. Jag har kommit till rätta i mitt lilla krypin.

Så...
Mitt jobb

Jag jobbar med en kille vid namn Jose. Han hade en dröm om att han öppnade en dansskola. Fokus var då att engagera ungdomar som annars ränner på gatorna på nätterna, dricker eller tar droger. Han lämnade då allt han hade i Teguc, huvudstaden och flytta till Ceiba. För 1500 svenska kr hr han en lokal i ett hus i centrum. Han är 29 år, men ser ut som 35. Han gör koreografier till gruppen men det är samma gamla lixom. Merengue, Reggeaton etc. Vilket är tråkigt och koreografierna är enformiga och platta.

Han sa att ' Det här är ditt nu' & 'Gör vad du vill med det här'

Huset är vad ni skulle kalla det en förfallen byggnad. I vissa rum sitter det någon själ och gör nåt slags pappersarbete men man kan lixom inte sätta ord på exakt VAD för slags company som gömmer sig därinne. I vårt rum, som ändå är rätt stort, är det rött stengolv, en stereo, en hylla där Jose har sina kläder och ett asäckligt badrum där handfatet ligger på golvet.

Idag kom speglarna, sjukt kul. Man märker hur vana de är att dansa utan. De kollade sig inte ens i dem! Och jag (och vi som dansar) är så vana vid att alltid ha det och för skäll för att vi kollar oss för mycket i speglarna. Blir ibland t.om tvingade att vända ryggen till för att alla är så stuck up med att se sig själva dansa.

Schemat är rätt slappt. De kan låta ego men de ser upp till mig otroligt så jag har mitt egna schema kan man säga. Börjar runt 10-11 och går när vi är klara.

Jag har tappat min andra mobil som jag köpte i... hum, lördags?
Någonstans i Ceiba lgr den och ringer för det går fortf fram signaler till den. Igår spenderade jag timmar att åka runt och leta efter den på alla ställen jag varit på, utan resultat.

SÅ BESVIKEN PÅ MIG SJÄLV!!! JAG SOM TITTAR JÄMT OM JAG GLÖMT NÅT NUFÖRTIDEN! (Ej ironi)
Så idag var det bara att gå till malen, haltandes in i flipflop pga av skavsår. Köpa den billigaste mobilen för 300 svenska och fixa med att spärra simkort och få samma nummer. Suck. De kände typ igen mig, eftersom jag var där och köpte en för mindre än en vecka sen.

Ikväll är det tydligen en danstävling här. Vinnaren kan vinna 1500 svenska. Om de spelar nån bra Houselåt lovade jag min dansgrupp att ställa upp. Får se vad det är för något....

Imorgon är det alla <3>

HA EN FIN ALLA HJÄRTANS DAG ALLESAMMANS. Även om den e om ett par dagar.
JAG ÄLSKAR ER.
Och jag kommer sakna mina geléhjärtan som jag alltid får.

Och också, att ge nåt fint till Er, en bok, ett kort, en ros.... Säga hur mkt ni betyder för mig.

(nu har jag ingen mer plats för fler, sry 4 that. Beyder inte att ni inte betyder nåt för mig, ni vet om ni gör det, med lr utan bilder) familjebilder är det ont om så ta inte illa upp

Glad, lycklig och tillfredställd.

Så nu har jag kommit till rätta i den nya familjen. Jag har frågat mig för och de äger 3 casinon här i Honduras. Det förklarar allt... :)

Jag har idag flyttat in i mitt lilla rum, som jag kallar Friggeboden. Jag har en stor dubbelsäng, en bänk med lådor och skåp! (Något jag inte hade i mitt gamla hus, så jag fick ha alla underkläder i plastpåsar) Jag har ett stort bord att ställa alla mina foto på Er på, vilket e fantastiskt! De e nymålat i vitt och möblerna e i samma färg! (Ej vanligt här)
"Altaret" (som jag och Julia kallade det) är inte lika litet längre. I mitt gamla hus och rum var det sketna bordet det enda avlastningsplatsen som jag hade. Jag har eget badrum med varmvattens dusch. Jag ska se till att sätta upp min stora plastficka där jag har mer foton på Er i på väggen. Så jag se er varje morgon när jag vaknar.

Idag har jag haft dansklass med tjejerna. Vi gjorde en koreografi till en Britney låt. Blev skitbra, imorgon kommer fortsättningen. De känns så jävla kul att göra det här. De är så duktiga, försöker men lite blygt. Känns kul att peppa dem, ge dem nya vinklar och sätt att arbeta på. Min hostmamma ska bidra så vi kan köpa stora dansspeglar. Så snällt. Hon gav 2500 bara sådär...

Dagarna går... Jag mår sakta men säkert bättre, tycker saker är roliga, ser fram emot saker och kan äta (!) Pigan här gör fett god mat, och vad man vill också för den delen.

Här i huset bor:

Mamma Diana
Syster 15 år Larissa
Syster 11 år Diana
Syster 4 år Gia
Piga Brenda, bor här och åker ibland till sin familj på helgerna. Jobbat hos familjen i 15 år.
Lill pigan Jeanett, bor också här, 15 år och går i skolan också.

Jag har haft mina smycken på mig för första ggn på 6 mån. Snacka om att man känner sig lyxig med en klocka och ringar. Är ständigt på min vakt för att nån ska råna mig. Igår åkte jag taxi och tyckte taxichauffören var helskum. Så jag satte mig bak i taxin och under resan fick jag illa in mina smycken i mina legging och se til latt taxidörren var olåst om jag skulle vara tvungen att springa.

För att inte inlägget ska bli för långt berättar jag mer om projeket och saker som hänt i nästa inlägg.

Ta hand om varandra

Det är helt plötsligt ett halvår?!

Utila och farväl till svenska brudarna, passar på att ta ett till kort på utsikten

Denise och Malin på Tree Tantic. En bar där ALLT är gjort eller inklätt i mosaik eller glas.

Vilket jobb, 15 år tog det...

Trappa

På vägen ner från hotellet, smakprov. Alla gator ser ut såhär på Utila.

Från denna bar kmr de flesta bilderna. Tranquila (som betyder lugn.)

Motsatsen till vad det är på den baren iaf...

Lunch på Munchies där de har en Iguana park som utsikt(nån speciell Varan park) På Utila finns en art som inte finns någon annanstans som de försöker rädda. I mitten av detta asbra foto ser ni en iguana, han står utanför hålet som är hans hus.

Påväg ut på dykartur

Denise & Helen, dem enda i truppen som fick avbryta pga näsblod, men vi var glada ändå!

Momo, Denise & Shane påväg för lunch

Parrots! Vår dykshop!

Babali, restaurangen med; vad jag tror - Honduras bästa pasta. (Här kan de inte laga pasta MEN en italiensk man bosatte sig på ön, öppnade denna fantastiskt charmiga restaurang och lärde dem Al dente!)

Besökte Helens hotell (som också var på Utila och tog dykarcert)

Här har vi en stackare som ska firas av för han är klar med din Dive Master. (Ca 3mån av plugg tror jag) Denna stackars kille hade aldrig druckit alkohol i hela sitt liv och här proppar de i rom och cola i snokeln. Han var wasted sen!

En fin solnedgång från hostlet

Avslutningsmiddag med dykgänget

Pigga och fräscha, 7.00-dyk

Sätter i ordning gears inför dykningen. Jag i allvarligt samtal med Dykinstruktören Momo.

Bakvikt

Lunchstopp vid The Keys, en ö.

Kvinna som diskar

Gott folk, lite fler bilder från Utila som sagt... Hoppas ni gillar det, det gör jag! Just nu ligger jag på mitt rum. Har läst tidningen och känt mig produktiv för jag har översatt lite artiklar. B.la. Om Valet i Costa Rica och om en konstnär. Har även läst en artikel i Sydsvenskan elektroniskt (har inte läst svenska nyheter sen augusti 2009) Borde jag skämmas?

Familjen är änsålänge bra, pigan gör god mat och min AC är guld värd. Jag har trådlöst internet så nu skiter jag i mitt piss-modem. Så Skype kan förväntas fungera bättre nu, vilken lycka!

Ta hand om varandra

-D

Flytten från koja till slott

Så ja, imorse gick jag upp och började packa mina saker. När jag stod där och packade tänkte jag för mig själv: Undra hur det kommer vara att komma hem... Arlanda, kanske möter mig folk på flyglatsen...

Sekunden senare kom jag på: Men vafan, jag ska ju inte hem. Jag ska bara byta familj?
Lite besviken blev jag då, faktiskt.

Så jag packade 2 väskor (som helt plötsligt blivit 4 väskor) Fattar inte varför?
Skrev en lapp till Tania , som kom innan jag skulle åka. Vi pratade inte mer om det som hänt, utan mer vardagligt. Kändes skönt att göra det. Så lämnade jag huset med tårar. Usch.

Jag åkte till ett casino och mötte den nya mamman och hennes 2 döttrar.

Det var privatchaufför, sekreterare, springpojke som skulle betala hennes fakturor. Hon berättade att jag hade ett 'litet' rum men att det finns ett litet privathus som de ska fixa taket på där jag ska bo sen. Att det är bara är att fråga chauffören om han har tid om du ska någonstans, fråga pigan om du är hungrig & ge alla kläder till henne.

Kom sen till huset, som är stort, fint. Med en privat vakt med gevär utanför som antagligen jobbar 24/7 här, känns tryggt.

Ja, nu har denna nya del av livet börjat. Haha, herregud. Vilken bergodalbana.

Pic Utila

I wanna be a PRO!

Några av dykargänget
Sista dyket 18 m.

Var tvungen att ta med en bild från vår ungkarlslya

Möte om dagens dyk samt antecknande i dykhistorikboken

Denise Och Malin chillar på bryggan efter dyk

Morgondyk 7.00



Mer bilder kommer snart....

Luddigt´+

Har fått höra att jag är luddig i mina uppdateringar. Jag förstår det.

Här kommer ett försökt till klar update:

Jag har:
Varit på Utila för att få tid utanför tristessen i huset, vara ensam.
Blivit erbjuden jobb

Jag ska:
Byta familj imorgon
Vänta på mer info om eventuellt nytt projekt i Ceiba

Sen ska jag:
Se hur det går.
Om det går bra tror jag att jag kör på det
Om det blir bajs igen åker jag till Utila och jobbar.

Bye Utila

Igar forsokte jag aka harifran, men nar jag skulle ta pengar sa sog maskinen in dom igen. Jag borjade svettas... Involverade vakterna och bankpersonal. Som var fruktansvart sega!

Innan de skulle kunna oppna maskinen skulle de slappa forbi 10 manniskor i kon och min bat lamnade om 30min. Tillslut stangde hon av maskinen och skulle rakna pengarna. Inte bara det, FOR HAND OCKSA.

Herregud. Dar satt jag i 45 min, sovandes mot ett skrivbord och 20 min efter baten gatt skrev jag pa ett kvitto om att jag mottagit mina pengar. Men det gick ingen nod pa mig, jag gick till stranden istallet.

Imorse gick jag upp, gick 100m med min vaska for att sen vanda om och tanka: Vad fan ska jag gora i detta hus kl 7 pa morronen? Sa jag vande tillbaka.

Nu, tredje ggn gillt ska jag forsoka komma pa baten till Ceiba. Och sen slappa bomben for min hostmamma, att jag ska flytta.

Saknar er.