Instruktioner, droger, bråk, pedikyr, tipsrunda, spyor, ALLT.

Nu har jag skrivit 2 inlägg och när jag trycker på publicera funkar inte Internetanslutningen, skit! Nu försöker jag igen.

Så?
Ibland missar folk inlägg och hittar dem inte sen. Eller så lägger jag upp en inlägg med skrift och ett med bara bilder, samma dag, de e ju synd att missa! J Oftast kommer bara det senaste inlägget upp om ni följer en länk, eller bara kanske 3-4 inlägg som får plats på en ’sida’. Då är det viktigt att:

Ni tittar i kolumnen till höger på överskrifterna
De är indelade i augusti, september och oktober. Klickar ni där kommer ni till alla inlägg som jag skrev i respektive månad. Rätt fiffigt.

Om ni alltså letar efter ett inlägg klicka där.
Om ni bara vill läsa gamla inlägg klicka i någon av månaderna till höger och välj sedan inlägg i spalten.

FRÅGESTUNDEN ligger i september-mappen och heter Efterfrågad Frågestund.

Idag har jag fixat med min tipsrunda jag ska ha imorgon.
En unge i min klass har spytt rakt ut på golvet- jag flydde bakterierna i 3h efter det.
Jag har blivit less på en volontärstjat om att det efter bytet av familj är helt hemskt för de har myror. Seriöst. Jag sa precis vad jag tyckte om henne eviga klageri.
Jag har låtit barnen göra nya namnskyltar eftersom hälften inte har och hälften är sönder.

Då blev jag arg på läraren. Jag gav barnen exempel på hur de kunde göra. En pojke visade läraren hur han klippt sin skylt men hon sa ”NEJ, HELT FEL!! Denise, titta här vad han gjort? Visst är det fel, mkt fel, ellerhur?”

Jag tog ett djupt andetag…. Sen hade jag ett 10 min långt tal. Om att, under mina klasser, när vi skapar saker är inget fel. Vill man rita en gul groda får man det, inget är fel. Min hjärna och fantasi kan inte tala om för er hur ni ska göra. Det är era hjärnor och fantasier som ska jobba! I princip så. Läraren blev tyst som en mus.

Här tycker majoriteten att det bara finns ett sätt som är rätt. Allt ska vara perfekt och skitfint. Precis som läraren gör, annars är det fult eller fel.

Klart som korvspad att ungarna får en fantasi liten som en ärta och ännu större rädsla att inte använda den! Usch.

LÄNGE LEVE EGET SKAPANDE, FANTASI OCH EXPRIMENT!
-D

Detta ovan är gårdagens inlägg som inte gick att publicera. Nedan följer dagens händelser.
Skola, i princip idrott hela dagen. Jag och tipsrundan. Med hjälp av Juju funkade det men min klass, tvåorna, var ett STORT kaos. Det var helt sjukt! Jag fick göra en specialare. Dela in dem i lag och sen skulle en person i varje lag springa efter ett nr, i ordning, efter det lämna över till den andra i sitt lag som skulle leta efter nästa nummer, i nummerordning! Ja, ni fattar. Allt för att inte orsaka kaos vid varje station. Trots att jag förklarat tusen ggr och frågat lika många grr om det är någon som inte fattar så blev det kaos. Alla sprang bara runt, hysteriskt. Alla befann sig på platser jag sa att frågorna INTE fanns på… Det var kaos. Jag och Juju bara tittade på varandra och vi visste inte riktigt om vi skulle avbryta och börja om från början eller inte. Tillslut sa jag: ”äh, men de har kul iaf, det e huvudsaken” Hon höll med. Men efter 5 min insåg vi att det bara inte funkade. Vi fick samla alla igen och förklara ytterligare en gång…

Hursom, denna gång fullföljde dem alla 22 frågor men, inte rätt. Inte i ordning, inte en åt gången, inte med svar 1,x eller 2. etc. Ni skulle sett alltså…

Sen var de treornas tur. Det gick bättre men självklart… Alla hade någonstans svarat med bokstäver och inte med alternativ 1, X eller 2. Även om man förklarat, visat, gjort exempel genom att både visa på papper och berätta fattar de ändå inte. Som en komedi.

Sen slutade skolan och vi hade ett möte. Idag uppkom ett stort problem. Jag fick höra saker som en person sagt bakom min rygg, det gillar jag inte. När jag sen tog upp det med henne ljög hon och sa att hon inte sagt det. Ni vet hur svårt jag har för sånt. Blev flyförbannad. Sen följde en diskussion som hette duga. Usch. Folk som vänder kappan efter vinden har jag svårt för. Ännu värre folk som ljuger, fyfan.

Sen följde möte med volontärer, Tania och Mary. Om allt, om hur vi trivs, vad vi inte gillar, att vi inte ska tala bakom deras ryggar utan, om det är saker vi är missnöjda med tala med dem istället. Det gick bra. Jag brast ut i tårar när de började prata om min dans…
De sa att de haft ett möte. De hade talat om hur mkt jag vill det här och kommit fram till att jag får göra andra danser annat än hebreisk dans. Jag började böla. Först var det för jag minns hur besviken jag var och besviken jag är för att jag trodde jag inte skulle få göra det, sen blev det glädjetårar för de har insett hur mkt barnen behöver det här och för att de sa fina ord om mig, sen blev det saknadtårar över hur mkt jag saknar scenen. Jag ställde mig frågor i denna stund som bara fick mig åt fortsätta böla… Varför sitter jag här i kyrkan och har ett möte när det gör så ont i hjärtat att tänka på allt i Sverige? Ja ni vet, allt.

Sen projektet…
Hum, lunch. 2 killar hade tagit något idag vid maten… De brukar prata med mig mkt men idag hängde de över bordet med pupiller små som knappnålshuvuden. Jag fatta direkt. Juju med, som varit på projektet 2-3 veckor längre än mig… Jag blev helt andlös över hur alla ignorerade det. Till och med Mary, som är deras ’mamma’ . Hon satt och tittade på dem och sa: varför ser ni två så trötta ut? De kunde knappt träffa skeden i munnen…
Jag försökte prata med dem efter maten men fick inget ur dem. Jag ska ta upp det igen, inte i stundens hette. Men jag sa klart och tydligt att jag tänker prata med dom först och inte skvallra, bara de är ärliga mot mig. Med de har svårt att vara ärliga. Sjukt svårt. Och de är bäst på att manipulera. Så bra att jag själva ifrågasatte mig själv när jag pratade med dem, ”men gud, jag hittar nog på allt, han har nog bara ont i huvet”.
Jag blev så sorgsen över att se hur alla, the educators, som är deras ’skötare’ och deras ’mamma’ inte vill se vad de håller på med! Jag vill inte skvallra, jag vill hjälpa dem utan att behöva dra in någon annan och sätta dem i skiten. Jag vill att de litar på mig.

Kort och gott om jobbdagen… Rätt påfrestande.

Sen drog jag, Juju, Helen, Cindy fr USA och Mary till en beauty salon och tog hand om oss själva. Jag tror alla behövde det. Jag tog pedikyr och nu är mina fötter som aldrig förr. Men fan vad det kicklas!!! Jag garva hela tiden.

Sen åkte vi och åt och sen till El Guapo och drack lite drinkar med Elan och El Guapo själv. Ameirkanen som är gift med Helens hostmamma. Elan är Helens bror. Mkt trevligt!

Idag kunde jag inte hålla mig,
Jag var tvungen att luras.

Jag frågade Juju: ”har du något coolt med dig, typ operation eller nåt?”
Nej svarade hon och ställde samma fråga till mig.

Jag svarade: Ja, jag har en plasttand!
Hon blev helt överaskad och tyckte det var supercoolt. Sen berättade jag om att jag klippt av mitt tungband.
Sen kunde jag inte hålla mig… ”Jag har ett plastöga också, jag är blind på ena”
-”WHAAAAT?!?!” Damn! Sen gjorde hon olika övningar med mig och jag låtsades vara blind och hon gick på det. Efter 10 min kunde jag inte hålla mig längre och jag sa att det var en lögn. Jag måste alltid dra det lite för långt, haha.

Sen på El Guapo fortsätte det. Jag lurade 5 personer till.
Jag drog det ännu länge än bara plastöga. Att min kompis sovit hos mig och varje natt tar jag ut mitt öga och lägger det i ett glasvatten. Min kompis vaknade upp en natt och var törstig och drack ur glaset. I skrivande stund kmr jag nu på att jag aldrig sa att jag skojja. HAHAHA!

Vi pratade om mkt… Det är lugnt nu mellan oss. Men jag fick en sentimental tanke där .
Som jag tror smittade av sig på dem. När jag satt där fick jag bara en reality check, att jag faktiskt är här. Att jag faktiskt satt på stranden på en bar med en drink och bra musik. Att jag faktiskt gör volontärarbete och att jag faktiskt gör det här NU! Alla höll med och sen skålade vi på det.
Vi pratade om gay kulturer, jag blev självklart upprörd över machokulturen här, usch.

Det här har varit en dag med allt.
Glädje
Frustration
Insikt
Besvikelse
Lycka
Sorgsenhet…

Allt.

Sovgott mina fina
-D