Vardagliga komedin/skräckfilmen.

Det här skulle kunna vara Sverige, men det är Siguatepeque, där vi hade vårat camp i helgen.

Sara Denise Olsson

Så... då sa jag allt tilll min organisation ang min hostfamilj. De blev galna och skulle flytta mig direkt. De ringde dagen efter och meddelade att de hade en ny. 'Familj'. En 27 åring som bodde i centrum. Kan väl bli soft , tänkte jag. (Man lär sig här att tänka så , att det kan VÄL bli intressant, kul, soft för att försöka se de ljusa hela tiden)

Jag hamnade i ett hus där han inte gör ett skit. Äter allt ute, tvättar inte, kylskåpet ekade. Ja, helt dött hus. Men ja, jag tänkte igen: det kan väl bli soft...

Han och hans vän tog mig upp på terrassen.

- Åh, så nice! hann jag kläcka ur mig innan jag insåg att det varken var utsikten eller terrassen de ville visa. De ville visa sitt maja-plantage...

- Jag vet! å 2 månader har den blivit såhär jävla stor.

Hans vän fyller i: Jag har ett ännu större! (Han visade med händerna en storlek tjock som en björk)

Fortsättningen löd:

Bilfärd för att 'lära känna varann'.
Vi hamnade i en mörk gränd där de drog fram en stor våg och skulle shoppa.

-Fan jag hatar att göra det såhär öppet sa den ena

- Fan vad färskt det är sa den andra.

Vi hamnde i en hamn, där jag flyttade det 500 tons tunga fartyget. Och skeppsmännen, som såg ut som ett gäng från Kumla, skulle köpa det min blivande 'bror' just hade inhandlat.

-Vi har opiumlantage också härborta, men ingen vet att det är opium, bra va?

Herre. Kvällen fortsätta med bildvisning av hans son.
-Åh så söt hann jag kläcka ur mig innan jag såg att unge satt med en k-pist större än honom själv... Och prat om hur många av min 'brors' släktingar som blivit kidnappade.

Jag försökte se det ljusa som var: nytt ställe, inget skit i familjen, självständighet etc.

Sen tillät jag mig att inse: Jag vill inte bli indragen i nåt skit.

OCH eftersom dom dessutom ,när vi pratade om korruptionen här, hade åsikterna:

"Det är därför jag älskar det här landet, man kan göra ALLT och komma undan om man har pengar".

När jag kom hem var jag glad över att jag ändå bor säkert, inget fuffens, har mat varje dag & en som tvättar mina kläder.

NÅGRA BILDER FRÅN MID-CAMP

Jag drog av Ja må du leva för Helen. (Insåg att alla länder som vi är ifrån har samma melodi på födelsedagssången, förutom Sverige...)

Teateruppspelning 'Våra bästa ögonblick i Honduras"

Här i scenen om vad jag och Helen gjorde i La Ceiba, när huvudstaden stod i kaos för de utlyste utegångsförbud pga av att presidenten var i landet igen.

Vår misslyckade färs ut till en öde ö i Bay Island. 6 h utan signal på mobilen, regn, storm.

Så här illustrerar vi hur vi byggde en hydda av palmträd för att "rädda" våra väskor.

På Utila - bay Islands när vi skulle fira nyår bodde vi hos en alkoliserad man vid namn Martin. Han hade apartments för 5dollar/natt. Saken var den att vi inte hade vatten 80% av tiden. När någon skulle duscha fick vi skrika : MAAAARTIN! Om han inte var däckat satte han på vattnet, annars stod man där utan. Dag 1 var alla trevliga och bad snällt. Dag 5 något irriterade. Och sista dagen fanns det ingen hållhake längre, alla var galna och jag fick springa ut mitt i gatan med handduken omkring mig. På en cykel kommer denna man, Martin vinglandes och skriker:

If I'm not fukkin here, IM NOT FUKKIN HERE!!!

Illustration av typisk utgång. Denise kör danceoff och i scenen följer folk som immiterar tjejer som kommer in och vissar brösten eller honk the floor och vill med det 'battla'.

Evalutation av organisationen. Folk ser lagom nöjda ut.

Ingen idé att förklara denna bild...

"Det man inte gör idag kan man göra imorgon"