Managua, Granada, San Juan Del Sur, Ostional.

Sa... nu sitter jag i Managua, sista kvallen innan hemfard. Kanns konstigt. Dessa 2 veckor har gatt rasande fort och de har varit underbara.

Som sagt blev jag kar i San Jose. Vilken stad... Har kanske vissa saker pa gang dar ocksa. Framtida planer, kanske. Vi far se. Jag later ideerna och erbjudande gro lite till i mitt huvud. Therese projekt var supermysigt. Vi hangde med barnen hela dagen, chill. Och tillsammans, alla 3, garvade vi at hur lojligt chill volontararbete kan vara. Utgangarna i S.J var ra nice, MEN inget slar Ceiba. Vi var i El Pueblo b.la som ar ett stalle med massa olika sma barer pa samma omrade sa man gar bara fran bar till bar. Bra musik pa alla stallen, alla dansar, alla ar glada. Men som valkomst line fick vi: Var forsiktiga har, har ni kameror och sant med er? For alla ranar folk med pistol pa toaletterna har...

De flesta ballade ur da. vissa redan i taxin dit. Men jag ar hardad efter mitt Honduranska liv sa jag gav inte ifran mig ett knyst, insag jag i efterhand. Det ar snarare sant man far rakna med. Fran klubben drog vi till en OVERFULL busshallsplats. Vi skulle forsoka fa en plats pa bussen till Nicaragua. Det sag morkt ut... Kaos pa busshallsplatsen. Massor med familjer med sina forbannade pappers och platskassar overpackade med grejer. Nar hoppet sag ut att vara ute, kom de och sa att de fanns 2 extra platser! YES!

Vi kom sen till Rivas, Nicaragua. Darifran skulle det ga en buss... Tror ni det fanns buss?
Svar: Nej. Inte pa sondagar.
Vi kunde stanna i narmsta stad, San Juan Del Sur och . Men med var ekonomi var det inte att prioritera. Vi beslutade oss for att ta taxin vi hittade enda till slutdestinationen Ostional. Vi akte i odemarken i torka och buckel-vagar. Efter att ha fragat i byn efter Catarina och Edwin ett antal ggr hittade vi tillslut deras lilla Rancho. Med en lack taxichauffor som vi lurat sa langt ut i kusten man kan komma for ett skit-pris.



Vi har levt utan el, rinnande vatten i en vecka. Duschat av oss saltvattnet i kallvatten (las kall med tva prickar over a:et) Men en breath taking view over havet. Sovandes i hammockar varje natt med lagereld framfor en. Helt fantastiskt! Vi har atit god mat, surfat, plockat snackor, tankt, filosoferat (iaf jag) och haft ytterligare en underbar vecka. Fran S.J till lantliv.

Vi skulle forsoka lamna Nica i onsdags men det fanns inga bussar forran mandag. Under pasktiden har ar ALLT overfullt. Som bevis finns att vi tillbringade 4h i fronteran mellan Costa Rica och Nica nar vi skulle dit. Och ha da i atanke att jag paskyndade processen med att sla mig in pa busslinjernas kontor (dar det finns specialkoer for dem som aker buss mellan landerna) lamnade in passen och sa att vi "missat" nar de pa bussen samlade in dem... Men att vi absolut fortf skulle aka med bussen (som vi inte alls skulle fran borjan) Dock var de sa snalla och lat oss aka med till Rivas, dar vi skulle ta bussen som inte existerade.

Om 1,5 h gar var buss tillbaka till Honduras. Kanns jattekonstigt att aka hem igen. Och aterga till vardagen. Men vad ska man gora? Det ar sa det ar och jag ar glad for de har veckorna for de har varit oslagbara.

Och ett stort tack till alla fina sjalar som latit oss stanna hemma hos dem.
I nasta inlagg ska jag skriva mer om Catarina och Edwins projekt och aven om den sjukaste dagen under denna resan... Kallad Olycksdagen.

Puss och Kram
Denise