S.D.O

My now becomes my past.
My now becomes my future.
And I am there soon.



tisdag 4 maj 2010

Jag har förändrats och förväntar mig nu istället ingenting.



Min dansklass i fredags var ett skämt. Fredagen innan ställde hela gruppen in pga av att de hade läxor, om ni minns. Men lovade mig att kommande fredag skulle alla 15 komma. Jag messar hon som tjatat i 2 månader att vi ses 10 i utanför kyrkan. Och tillbaka får jag ett samtal från hennes mamma... Hon pratade i 15 min om att de hade läxor och att de kunde komma någon annan dag. Det bara kokade i mig! De tror lixom att de inte ligger nån planering alls bakom en 2h lång dansklass eller att man kan ringa 5 min innan (jag hörde av mig först desstom)och ställa in HELA klassen. Samt att det är gruppen som bestämmer när de vill dansa eller inte, det är Jag som är läraren - jag bestämmer.
Likaså har jag kämpat så med denna Jose för att få låna salen och när gruppen helt plötsligt inte dyker upp - hur stor är chansen att han kommer låta den stå fri om i fall Mina elever kommer? Klart han använder den tiden till annat.
Jag gjorde allt det här klart för mamman och sa att hon inte kan förvänta sig att när de dyker upp igen, att salen är fri. Gud, jag minns när jag dansade 15 h i veckan, gick på Adolf Fredrik med 100 läxor varje dag. Fanns inget som hindrade mig från att gå till klassen och ändå gick jag ut med toppbetyg.
Eftersom jag hade klass och koreografi klar så fick Juju en privatklass. Jag blev så besviken. Haha, det känns som det ordet är så uttjatat i denna bloggen. Och det känns som min nivå på förtroenden och överenskommelser inte är densamma som förut heller.





3 kommentarer:

  1. Älskade Dia!Det finns snart inte ord för allt jävelskap.Jag kan inte förstå att alla bara pratar och "bestämmer" och sen struntar fullständigt i allt,så respektlöst mot dig.
    Denise ge inte upp,lägg krutet på dig själv,snart kommer mamma och då ska ni ha Kul,sen är "Ditt År"....till ända!
    Du har gjort ALLT du har kunnat för att göra ett bra jobb.
    Sköt om dig!
    Massor med Kraaamar

    SvaraRadera
  2. Anonym6/5/10

    Antar att det är så mkt det estetiska är värt för dem där borta. Hittills. Jag hoppas att det ändras så småningom, fortsätt försök plantera frön i dem som kan växa så att de en dag förstår vikten av att utveckla det kreativa i oss.

    Love u sis.

    SvaraRadera
  3. Instämmer med dej Du är läraren Du bestämmer, fattar inte att folk e så respektlösa när du som volontär är där för att hjälpa till. De e som om folket där tycker att "Hon ska inte komma här å bestämma vad som ska göras". Som sagt om jag tror rätt så e du envis å orädd som människa, stå på dej å låt inte folk köra med dej. Kör Hårt! Hälsn. Roger Carlsson

    SvaraRadera